fredag 4 juli 2014

När gruvfrågan kom till Almedalen

Samling vid Botaniska trädgården i Visby
Sofia Jannok

Demonstrationståg mot Almedalen


Runt 500 personer samlas på torsdagen den 3 juli i Visbys botaniska trädgård, för en demonstration för Ojnareskogen. De går sedan genom Visbys centrum med plakat och slagord som ”Miljöbalken är satt ur spel – Vi vill ha Ojnareskogen hel”, ”Gott vatten – Gott land”, ”Gruvboom är dödsdom” och ”Sluta gräva i våran jord - Sverige är inget smörgåsbord”. Många av Almedalsveckans besökare nickar igenkännande och gillande för budskapet, och många hänger på tåget när det passerar, medan andra verkar mer oförstående.
Arrangörer är Urbergsgruppen och Fältbiologerna i samarbete med Markintrång i Sápmi och Nätverket Ojnarekämpar. På flertalet tröjor och skyltar syns Rädda Ojnarekampanjens symbol, det röda skogsrået från Ojnare.

Flera representanter för samerna är också på plats och under den inledande samlingen i parken framför exempelvis sångerskan Sofia Jannok en spoken word om hur vi behandlar ”Mamma jord” och Per-Olof Nutti, ordförande i Könkämä sameby, jojkar.
Gruvindustrins ostörda framfart förenar i dag aktivister över både landskaps- och landsgränser.

Bakgrunden är att Ojnareskogen och sjön Bästeträsk på norra Gotland hotas genom att företagen Nordkalk och SMA vill anlägga kalkbrott där. Området har stora naturvärden och finns med i Sveriges nationalparksplan, vilket innebär att det skulle bli Gotlands första nationalpark.
Föreningen Bevara Ojnareskogen beskriver det som "Gotlands största vildmarksområde" och att sjön Bästeträsk "med sitt fina vatten är en viktig del i Gotlands dricksvattenförsörjning".
Mark- och miljööverdomstolen gav Nordkalk tillstånd till brytningen 2012, men beslutet överklagades till Högsta domstolen. Efter en lång process fick båda företagen den 2 juni tillstånd att bryta i Ojnare. Detta kommer troligen att överklagas igen.

Torsdagens demonstration väcker uppmärksamhet bland besökare på plats och Miljömagasinet, ETC, Miljöaktuellt, lokaltidningen Hela Gotland och lokalradion P4 rapporterar. Men det ska krävas mer för att få upp frågan på löpsedlarna – en bröstchock. Under Fredrik Reinfeldts tal utför miljöpartisten Jenny Wenhammar och tre andra aktivister en så kallad Femenaktion där de skrivit sitt budskap direkt på sina blottade kroppar. De ropar ”Lobbyists go home” och ”No mining boom” medan de försöker ta sig fram i den samlade publiken. Syftet är att väcka debatten om gruvbrytningen genom att komma så nära Fredrik Reinfeldt som möjligt, helst upp på scenen, berättar Jenny Wenhammar när hon intervjuas i Sveriges radios monter på fredagen.

En dag senare har frågan också fått ett enormt genomslag och budskapet, att ”rädda Ojnareskogen från företaget Nordkalk” som det till exempel formuleras av Aftonbladet, har knappast undgått någon.
Miljöpartiet och föreningen Bevara Ojnareskogen fördömer aktionen och kritiken är stark från många håll. I radiointervjun får Jenny Wenhammar frågan om aktionen inte snarast fått motsatt effekt där det blev Fredrik Reinfeldt som plockade hem poängen.
- Effekten kan vi inte utröna i dag, den är långsiktig, säger hon och betonar att hon är glad över all uppmärksamhet.
- Vi vill att den gruvboom som pågår i Sverige och hela världen ska debatteras mer så att människor inte blir överkörda.
Missnöjd är hon endast med att de inte lyckades nå ända fram. Kritik om att de stört ett tal i Almedalen och bidragit till att oskyldiga i publiken blivit drabbade av turbulensen kring aktionen bemöter hon med att det hela måste ses i ett större perspektiv.
- Nu pratar vi om människor som dör för att gruvbolagen exploaterar deras hem.
En del stöd har aktionen också fått. På facebookgruppen Ojnareskogen lyder till exempel kommentaren:
”Ojnares signum är att bevaka varandras uttryck. Glädjas åt mångfalden i engagemanget. Alla behöver inte gilla vad alla gör men väl respektera att vi har olika linjer och uttryck men ändå kämpar för samma sak”.

Efter en vecka i Almedalen är det lätt att känna sig uppgiven inför hur mycket tryck en tjock plånbok och rätt kompisar kan ge åt ett budskap. Men här finns också många exempel på hur kreativitet och engagemang kan räcka långt. I efterspelet till Femenaktionen skulle det vara välgörande med en diskussion om hur vi kan få fler att känna sig hörda, i Almedalen och i samhället. Det är många som framhåller politikerveckan som en demokratins högborg, men när bröst och pengar fungerar bäst finns det nog ett och annat kvar att göra.

Text: Benita Eklund och Sofia Härén
Foto: Sofia Härén
Jenny Wennhammar
Foto: Benita Eklund

Ansvarsfråga: Radioaktivitet i livsmedel

En grupp från Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen berättar om hur de utreder vilken
myndighet som faktiskt har ansvar för gränsvärden vid radioaktivitet i livsmedel.

Vilken information kan vi förvänta oss från myndigheterna om en kärnkraftolycka skulle inträffa i morgon i Sverige eller i vår närhet, och vilken myndighet är det som har ansvar för att maten vi äter är säker efter det? Det var ungefär de frågor som en liten grupp i Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen ställde sig förra året. Svaren på deras frågor visade sig svåra att få och de redovisar sina första undersökningar om detta under ett seminarium på St Hansskolan under Almedalsveckan.
- Det startade med att jag mer eller mindre snubblade på en förordning från EU-kommissionen om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder, säger Lena Dahlin Klaar.
Det gick på remiss från miljödepartementet till strålsäkerhetsmyndigheten och de hade tre veckor på sig att uttala sig om de här gränsvärdena.
- Det är ganska kort tid, särskilt med tanke på att de inte har någon medicinsk kompetens på strålsäkerhetsmyndigheten. De skickade i sin tur vidare remissen till livsmedelsverket och jordbruksverket, men de hade inget att invända.
- Nu har vi värden som trädde i kraft efter Tjernobyl, och man vill ha ett system som verkar automatiskt: Om det sker en olycka ska det klicka igång direkt i EU-länderna, säger Lena Dahlin Klaar.
Förenklat skrivet står det att det är ”kommissionens strävan att inrätta ett mer förenklat och tydligare system som tillåter Europeiska atomenergigemenskapen att fastställa gränsvärden för radioaktivitet vid en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation”.

Man menar att förordningen inte innebär någon skillnad mot tidigare, men om det sker en olycka får vi vara beredda på att gränsvärdet höjs från nuvarande 300Bq/kg till 1000 Bq/kg för cesium, berättar Lena Dahlin Klaar.
- Jag tänker att i mars var det tre år sedan olyckan Fukushima, så man kan fråga sig hur länge det ska vara en nödsituation? Så om gränsvärdena ska höjas ännu mer än nu, hur mycket ska vi tåla?
Hon berättar att i synpunkterna från Strålsäkerhetsmyndigheten framkommer det att de endast ser detta som ett problem att kommunicera höjda gränsvärden till allmänheten utan att det skapar misstro, ett pedagogiskt problem.
När hon tillsammans med My Leffler, veterinär, och Henrik Pelling, läkare, har försökt få besked från Strålsäkerhetsverket och Livsmedelsverket, om vilken myndighet som är ansvarig vid en radiologisk olycka, så har de hänvisat till varandra. Det har också framkommit att Strålsäkerhetsmyndigheten inte har någon egen medicinsk expert bland sina 330 anställda, utan endast hyr in en läkare i onkologi (och med arbetserfarenhet av effekter från joniserad strålning) som konsult på 100 timmar per år.
De ska gå vidare med sin utredning under hösten.


Text och foto: Sofia Härén

Vem ska vi som vill ha jämställdhet rösta på?

Nummer 1 bland kraven: ”Inför en jämställdhetsmyndighet".
Samtliga partier utom KD är positiva.
En sal fylld med Almedalsbesökare ville ha svar på den frågan.

Utgångspunkten var 15 krav som spikats på Nordiskt Forum i Malmö. ”Återställ den ekonomiska ojämlikhet som jobbskatteavdragen har skapat” låg som nummer två. Jobbskatteavdragen, genomförda av Alliansregeringen, innebär en skattereduktion på inkomsten.
Jämställdhetspolitiska talespersoner från riksdagspartierna samt FI deltog. Moderator var Clara Berglund, Sveriges kvinnolobby, som frågade: Hur ser du på jobbskatteavdraget ur ett jämställdhetsperspektiv?

Hillevi Engström, M:
- Sedan 2006 har lönegapet minskat och andelen kvinnor med heltid ökat. Kvinnor har fått mer pengar i portmonnän, vilket jag i grunden tycker är bra.
Hon ansåg inte att jobbskatteavdragen förstärkt ojämlikheten trots att Clara Bergström pekade på att skillnaden mellan kvinnors och mäns avdrag ökat från cirka fyra miljarder kronor till över åtta miljarder sedan det första avdraget infördes 2007. Fem år senare uppgick männens samlade avdrag till 43 miljarder kronor medan kvinnornas var 35,6.

Ylva Johansson, S:
- Vi vill inte ta bort jobbskatteavdraget men ha ett högre skatteuttag. På sikt vill vi ha en hållbar skattereform.

Gunvor G Ericsson, MP, höll med om att välfärden behöver ökade skatteintäkter. Hon ville ha höjd skatt på miljöförstörande verksamheter och för dem med månadslön över 40 000 kronor. Inte heller MP ville ta bort, men förändra, avdraget.

Rossana Dinamarca, V:
- Vi vill avskaffa jobbskatteavdraget därför att det ökar den enorma inkomstklyftan. Är man medveten om detta duger det inte att säga: Så är det, utan att göra något åt det.
Sverige är det OECD-land där inkomstklyftan har ökat kraftigast, tillade hon.

Samtliga från Alliansen värnade jobbskatteavdraget. Jenny Sonesson, FP, pratade om sin syster, sjuksköterskan, och att det gett henne ”mer pengar i plånboken”. Enligt Annika Qarlsson, C, har de med lägst inkomst förstärkts med en månadslön om året. Utmaningen är att fortsätta sänka skatter som hindrar jobbtillväxten, menade hon.

Pernilla Gunther, KD, gav en känga till oppositionen:
- Blir det mindre kvar i plånboken behöver fler få höjda bidrag. S skäller på oss om jobbskatteavdraget men på frågan om de vill ta bort avdraget svarar de nej!

Stina Svensson, FI, ville ”absolut” fasa ut avdraget för inkomster över 30 000 kronor.
- Jag funderar på diskussionen om mer i plånboken kontra att välfärden vittrar sönder. Vad hjälper det då att ha ett par hundralappar till i plånboken?

Text och foto: Charlotte Wester
Ylva Johansson, S och Hillevi Engström, M
Sveriges kvinnolobbys 15 krav inför valet 2014.


torsdag 3 juli 2014

Amy Goodman sänder från Almedalen

Democracy Now med Amy Goodman, från en blåsig kaj i Visby.
Den amerikanska journalisten Amy Goodman, en förkämpe för oberoende medier och grävande journalistik, sänder under veckan sitt program Democracy Now från Visby. Hon har intervjuat makthavare som utrikesminister Carl Bildt men också till exempel civilolydnadsaktivisten Martin Smedjeback – en mer typisk gäst i hennes program.
När hon möter sin publik för ett samtal i Almedalen ger hon bland annat sin syn på hur medierna kan balansera makten och bli en positiv kraft i samhället. Hon tycker att journalister mer aktivt bör söka de platser och människor som normalt inte syns och hörs - och låta dem berätta om sina erfarenheter. 
- Det är mediernas uppgift att ge plats åt dessa röster.

Att veta vad som verkligen händer, det är syret i en demokrati menar Amy Goodman. Hon tror på att ge plats åt offren för orättvisor och krig. Om vi till exempel fick se de verkliga bilderna av krig under en vecka skulle saker förändras tror hon.
- Människor över hela världen är medkännande och skulle förstå att krig inte är svaret på konflikt.

Text och foto: Benita Eklund

Feminism à la Åsa Romson

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson talar i Almedalen.
Rickard Söderberg värmer upp den stora publiken.
Solen skiner och antikärnkraftsflaggor och FI-balonger vajar i vinden.
Miljöpartiet åtnjuter fortsatt medvind. Mätningar bekräftar ett gott läge i opinionen och att väljarna tycker att miljön är en viktig fråga inför valet. Partiet skildras också positivt i medierna enligt en färsk rapport, och Socialdemokraternas ”i nöd och lust”-attityd till sin gröna framtida partner verkar hålla i sig. Tyst är det också från dem som brukar framhålla att Miljöpartiet sedan länge hamnat på ett sluttande plan av ideologiska kompromisser. Nu är det valrörelse och sedan blir det upp till bevis.

Och solen skiner förstås i Almedalen när operasångaren Rickard Söderberg värmer upp publiken inför kvällens tal i Almedalen. Han sjunger ”over the rainbow” och lovar att vi snart ska få ”berusa oss av kärlek” med Åsa Romson. Kanske är det all denna bekräftelse som får partiets kvinnliga språkrör att leverera sitt tal med större övertygelse än vi vant oss vid. Det ska bli ett feministiskt tal, det gör hon klart i ett tidigt skede, och konstaterar att män (i synnerhet vita, heterosexuella medelålders män) fortfarande är kraftigt överrepresenterade där makten och pengarna finns. Hon drar slutsatsen att de bygger ett samhälle som passar dem själva och berättar om partisekreteraren som nyligen ursäktade sitt partis sämre resultat med att de i stället för miljö och jämställdhet hade fokuserat på ”de stora och viktiga frågorna”.
- Att planeten ska överleva och halva jordens befolkning ska ha vettiga villkor, är inte det viktiga frågor?
Åsa Romson menar att det är dags att vi börjar värdera unga och tjejer lika högt som vuxna män.
- En del kallar det extremism, jag kallar det demokrati.
Miljön och klimatet är andra teman för talet men den röda tråden är tydlig.
- Vi behöver en feministisk politik för att lösa klimatfrågan, konstaterar hon.

Det är ovanligt i dagens feministiska klimat att män som grupp så tydligt pekas ut som ett problem. Åsa Romson påpekar att män är mindre benägna att ändra sig för att skona miljön och att klimatförändringarna, om man hårddrar det, orsakas av rika män men drabbar fattiga kvinnor; dagens passiva klimatpolitik är att sätta lata mäns intressen framför kvinnor och barn menar hon.
- Vad är det som säger att mannen som sitter i sin stadsjeep går före kvinnan som åker buss och tunnelbana? Vad är det som säger att mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo? Och vad är det som säger att den svenske mannens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiske kvinnans rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd?

Det är kanske inte sofistikerat hela vägen men uppfriskande uppriktigt. Ett tal i Almedalen kommer ej heller att vända tåget mot Gudrun Schyman men visst kan Miljöpartiet tjäna på att på allvar gräva fram de feministiska rötterna. Åsa Romson har på fötterna när hon talar om sitt partis feminism. I allt från det uppenbara med delat ledarskap och en medveten könsfördelning på alla nivåer, till jämställdhetsintegrerade budgetförslag där en större del av kakan går till kvinnor, för att bryta ojämlika mönster. I partiet finns en långtgående jämställdhetssträvan, även om den inte alltid kommer till uttryck i det mediala och politiska spelet. När Miljöpartiet grundades för över 30 år sedan fanns starka band mellan kvinno- och miljö- och fredsrörelsen och det präglade partiets ansats och politiska program. Många kvinnor (och en hel del framsynta män) med feministisk medvetenhet har sedan fortsatt varit delaktiga i att formulera politiken. I Miljöpartiet finns också förhållandevis goda chanser för ”gräsrötterna” att påverka politiken. Visst har de stora gröna profilerna i partiets historia ändock oftast varit män, och här står även Åsa Romson i skuggan av sin populäre partner, men det säger kanske mer om samtiden än partiets politik.

Text och foto: Benita Eklund

Svenska kyrkor kräver integration

Moderatorn Daniel Grahn leder ett samtal om integration med bland andra Emma Henriksson (KD),
Maria Ferm (MP), Fredrik Lundh Sammeli (S), Antjé Jackelén, ärkebiskop, Pelle Hörnmark, föreståndare Pingströrelsen och Michael Williams, SKR:s migrations- och integrationsgrupp.

Integration och migration var i fokus under ett samtal tisdagen 1 juli med riksdagsledamöter och kyrkoledare inbjudna av ”(G) som i Gud”, ett samarrangemang under Almedalsveckan mellan den kristna tidningen Dagen och Frälsningsarmén (i samverkan med Evangeliska kyrkan och Pingst). Namnet på seminariet var ”Kyrkans krav på integration”.

På seminariet inledde Karin Wiborn, generalsekreterare på Sveriges kristna råd, med att förklara varför integration är kyrkornas paradfråga.
- Många av våra medlemskyrkor, som den ortodoxa kyrkan, har kyrkor även på andra håll i världen, säger hon. Vi tar emot människor på flykt och möter dessa människor.
Hon säger att det är en människovärdesfråga. Hur bemöter vi varandra med värdighet?
Samlade fanns ärkebiskop Antje Jackelén, Michael Williams, från SKR:s migration- och integrationsgrupp, samt sex olika kyrkoledare som alla ger olika perspektiv och exempel på hur de arbetar.
Exempelvis säger Olle Alkholm, Equmeniakyrkans biträdande ledare, att det enda kyrkan kräver av dig för att du ska fira gudstjänst är att du är människa.
- Det är inte pengar, utbildning eller språk som spelar roll, säger han.
Daniel Norburg, missionsdirektor i Evangeliska frikyrkan, berättar att de arbetar väldigt praktiskt i Malmö med att hjälpa flyktingar och papperslösa.
När moderatorn i seminariet frågar om de till och med gömmer flyktingar, svarar han ”Det gör vi säkert”, och skrattar.

De följs av de tre riksdagsledamöterna Maria Ferm (MP), Fredrik Lundh Sammeli (S) och Emma Henriksson (KD). Margareta Larsson från Sverigedemokraterna skulle också varit på plats men hon dyker inte upp.
De samlade är överens om alla människors lika värde och att mänskliga rättigheter kommer först, det är självklart att Sverige ska ta emot människor i nöd. De tycker att det finns mycket som kan förändras och förbättras i integrationen och asylprocessen, men i prioriteringar och praktiska beslut skiljer det sig lite åt.
Maria Ferm menar att Miljöpartiets samarbete med regeringen under de senaste åren i den här frågan har handlat om att agera i motsats till Sverigedemokraterna och att stå upp för medmänsklighet.
Fredrik Lundh Sammeli lyfter att tidiga satsningar på språkutbildning är viktigt, oavsett om personen kommer att stanna i Sverige eller inte.
Emma Henriksson återkommer till vikten av det civila samhället och dess oberoende, medan Maria Ferm påpekar att det är viktigt att inte det civila samhället tvingas ta ett ansvar som egentligen borde ligga på kommunen eller staten.
- Jag var själv engagerad i Röda korset med utbildning för ensamkommande flyktingbarn, berättar hon.

Sammanfattningsvis tycker de att det behövs mer öppna diskussioner, mer kunskap och ändrade förhållningssätt i samhället.
Ärkebiskop Antjé Jackelén säger även avslutningsvis att hon vill se mindre av ”att dra in periferin till centrum och mer av en vision om att leva som goda grannar”.


Text och foto: Sofia Härén

onsdag 2 juli 2014

"Begravning" för kärnkraftens avfall

Gun-Britt Mäkitalo och Lena Angviken förbereder en begravningskrans för kärnkraften.
Foto: Sanni Gerstenberg. 
Begravningståget går längs Skeppsbron i Visby mot SKB:s nya fartyg m/s Sigrids ankarplats.
Foto: Gun-Britt Mäkitalo.
FMKK och KFF tågar förbi m/s Sigrid med ett oljefat som symboliserar kärnkraftens radioaktiva avfall.
Foto: Sanni Gerstenberg. 
SKB, Svensk kärnbränslehantering AB, höll en dopceremoni för sitt nya transportfartyg med
flera högtidliga tal och musik. Foto: Gun-Britt Mäkitalo.
Olof Buckard höll ett av brandtalen för kärnkraftens begravning.
Foto: Sanni Gerstenberg.

Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen manifesterade tillsammans med Kvinnor för Fred på tisdagen mot SKB:s (Svensk kärnbränslehantering AB) nya transportskepp för radioaktivt avfall, m/s Sigrid.
Medan ceremonin för skeppets dop och invigning pågick med talrik publik vid kajen, iscensatte FMKK- och KFF-medlemmar ett begravningståg. Ett gammalt oljefat, som fick symbolisera kärnkraftsavfall, bars fram och tillbaka förbi Sigrid och festdeltagarna. Vägen var flankerad med flaggor, solmärken som fladdrade i vinden. My Leffler och Olof Buckard höll brandgriftetal både vid fartyget och på Donnersplats.


Text och foto: Sanni Gerstenberg
Foto: Gun-Britt Mäkitalo

tisdag 1 juli 2014

Klimatvolleyboll med Fossil Free

Fossil Free Sverige vill väcka frågan om AP-fondernas stora fossila investeringar. 

Olivia Linander från Fossil Free Sverige säger att AP-fondernas "fossilbubbla" både
är ett moraliskt och ekonomiskt problem.

Kampanjen Fossil Free Sverige spelade klimatvolleyboll i Almedalsparken på tisdagen, med budskapet att de svenska AP-fonderna, som har hand om våra pensionspengar, måste sluta investera i olja, kol och fossilgas.
- Vi menar att pensionspengarna ska vara en investering för vår framtid, inte i det som hotar vår framtid, säger Olivia Linander som är engagerad i kampanjen.
Hon berättar att deras krav är att AP-fonderna omedelbart ska sluta med nyinvesteringar i fossila bränslen och att de ska ta fram en femårsplan för att avveckla de investeringar som de redan har. I dag är det över 32 miljarder av våra pensionspengar som är investerade i fossilindustrin.
Olivia Linander lyfter även AP-fondernas symboliska värde som finansiella aktörer i Europa.
- Många stora fonder tittar ju på de nordiska länderna och hur pensionsfonderna investerar de enorma summor pengar som det rör sig om.
Om AP-fonderna tog ställning mot fossila investeringar skulle det sända tydliga signaler till andra länder och till politikerna, att oljeindustrin inte är okej, precis som vapenindustrin eller tobaksindustrin.

Bollen de spelar med är en stor orange ballong med texten ”Fossilbubblan”.
Det förklarar Olivia Linander är den andra aspekten av det här problemet och något som gemene man ofta inte känner till.
- Det har allt mer kommit upp som en diskussion i den politiska och finansiella sfären och innebär att om vi ska klara tvågradersmålet för klimatet måste 80 procent av de fossila tillgångarna stanna i marken. Det som vi redan har funnit måste stanna där, och för det krävs starka politiska regleringar.
Problemet är att om de fossila bränslena, som bolagen har beräknat sin framtida vinst på, stannar i marken så tappar bolagen i värde, det blir strandade tillgångar.
- Då har vi en bubbla som är mycket större än den bostadsbubbla vi hade 2007-2008, säger Olivia Linander. Så det enda finansiellt gångbara är att rikta om till en hållbar framtidsindustri, att
rikta om från problem till lösningar.

Nätverket Fossil Free finns över hela världen och startade i USA med studenter som uppmanade sina universitet att placera om eller ”divestera”, sina tillgångar från fossila bolag. Lunds universitet fick exempelvis en del negativ uppmärksamhet när de nyligen beslutade att fortsätta investera i bland annat ryska Gazprom, trots studenternas protester.
Fossil Free Sverige planerar även att starta en kampanj gentemot Stockholm stad, Malmö stad och Göteborg stad i samma syfte.

Text och foto: Sofia Härén

Greenwashpris till Trafikverket


Greenwashpriset - ett "pris" för falska miljöpåståenden.
Svenska Greenwashpriset går i år till Trafikverket och Förbifart Stockholm. Det kritiserade vägprojektet kommer att leda till mer biltrafik och strider mot de transportpolitiska målen samtidigt som Trafikverket hävdar det motsatta, säger Jordens vänner i sin motivering.

Det är femte gången som organisationen delar ut priset till någon de anser sysslat med miljöskadlig verksamhet men marknadsfört sig som miljövänlig. Syftet är att informera om greenwash, grönmålning, som fenomen och underlätta för människor att navigera i mängden av märkningar och påståenden.
- Det som är bra kommer inte fram eftersom det blandas in i alla de budskap som inte stämmer, säger Sofia Hedström från Jordens vänner när pristagaren presenteras i Almedalen.
Hon berättar att intresset för frågan är stort och både nomineringar och antalet röster har i år varit fler än tidigare.
- Många känner sig svikna och lurade. Vi måste ha tydliga lagar och regler så att vi kan lita på den information vi får.
Hon uppmuntrar alla att vara aktiva och anmäla misstänkta fall av greenwash till Konsumentverket. Jordens vänner kan bistå med hjälp i den processen.

Greenwash kan yttra sig på fler olika sätt. Sofia Hedström ger några exempel:
Företag kan låtsas ligga i framkant men i praktiken bara följa lagar och regler som redan finns. De kan använda färg och form på ett bedrägligt sätt. Göra något litet bra men resten dåligt. Eller kanske skapa en egen miljömärkning som förvirrar konsumenten.

Förbifart Stockholm är en stor vägsatsning i form av en trafikled som ska binda samman de norra och södra delarna av Stockholms län.
- De försöker ta ett första spadtag men än är inte alla tillstånd klara, berättar Lars Igeland från Jordens vänner, som också är på plats vid prisutdelningen.
Han menar att många inte har en aning om hur dyrt projektet verkligen är.
- Det kan kosta från 30-60 miljarder. Det är otroligt mycket resurser som ska pumpas in i detta, resurser som i stället skulle kunna användas till att bygga en riktigt bra kollektivtrafik, säger han.

Övriga aktuella för priset i år var (med Jordens vänners motiveringar):

Santa Maria och Findus – Företagen använder RSPO:s certifiering som stöd för sin ”hållbara” palmolja trots att det inte finns stöd för att palmolja med denna märkning faktiskt är hållbar.

EU och EU-kommissionen – EU lever inte upp till sina löften om att verka för att begränsa temperaturökningen till 2 grader.

Vattenfall – för att bolaget satsar på kolkraft och minskar sina vindkraftsinvesteringar samtidigt som de säger sig vara ledande i övergången till ett samhälle med lägre koldioxidutsläpp.

Ängelholms kommun – Kommunen ansöker om att bli ekokommun samtidigt som den verkar för vägprojekt i naturområden.

Nomineringsförslagen har kommit från allmänheten och därefter röstats fram av en intern jury. Ända fram till i dag kl 14, tisdagen den 1 juli, har det sedan varit möjligt att rösta på de nominerade.

Mer info om priset och de nominerade finns på www.jordensvanner.se.

Benita Eklund

Kritiken mot TTIP-förhandlingarna

Moderator Johan Wullt från EU-kommissionen diskuterar TTIP med handelsminister
Ewa Björling (M), Jan Bertoft från Sveriges Konsumenter, Eva Nordmark, ordförande för TCO
och Jakob Granit, chef för SEI i Stockholm. 

Det planerade nya handelsavtalet mellan EU och USA, TTIP (transatlantic trade and investment partnership), är temat för flera seminarier i Almedalen i år. Ett av dem hålls av EU-kommissionen i Sverige med inbjudna representanter från fackföreningsrörelsen, miljöforskningen och konsumentrörelsen.
Handelsminister Ewa Björling (M), som uppges ha varit en av de drivande krafterna bakom att ett avtal blivit aktuellt, inleder med att beskriva regeringens syften.
- Det gäller inte bara frihandel, utan även ett investeringsavtal och tätare samarbete över Atlanten, förklarar hon.
Fördelarna för Sverige skulle bland annat vara en ökad export, men hon pekar även på positiva effekter för exempelvis läkemedelsindustrin genom gemensamma kliniska studier och att företagen kan slippa mycket byråkratiskt krångel.
Förhandlingarna har nu pågått i ungefär ett år men förväntas vara klara först i slutet på 2015.

Kritiken har dock växt mot både innehållet i avtalet och mot bristen på insyn i förhandlingsprocessen. Eva Nordmark, ordförande TCO menar att Sveriges fackföreningar är mycket positiva till frihandel och att ett avtal kan ska vara bra för att gynna jobben. Förutsättningen för detta är dock att avtalet ger ett bra skydd för arbetstagarna och att exempelvis mänskliga och fackliga rättigheter inte ses som handelshinder.
Hon är också mycket kritisk till ISDS (Investor-State Dispute Settlements). Det är en del av avtalet som beskrivs som en avvägning mellan investeringsskydd för företagen och ländernas suveränitet och miljölagstiftning. Det ger med andra ord företagen möjlighet att stämma stater för utebliven vinst.
- Vi vill inte ha det, men om det trots allt etableras behöver det vara rättssäkert och öppet.
Även Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges Konsumenter, menar att konsumentrörelsen generellt är positiv till frihandel eftersom det ger lägre priser, men påpekar att det även är viktigt med saker som livsmedelssäkerhet, hälsa och integritet när det kommer till TTIP.
- Vi har ett helhetsperspektiv i Europa från bonde till bord, och långsiktig säkerhet som inte finns i USA, menar han.

Jakob Granit, chef för SEI:s (Stockholm Environment Institute) huvudkontor i Stockholm, påpekar att samarbete över gränserna är bra ur miljösynpunkt eftersom miljöeffekterna är gränsöverskridande, men har också vissa förbehåll.
- Att försiktighetsprincipen ligger kvar är viktigt, säger han. Vi behöver också bygga in mekanismer för att minska på de ekologiska fotavtrycken, så att vi de facto inte fortsätter med ”business as usual”, säger han.

Text och foto: Sofia Härén

måndag 30 juni 2014

Graffiti i Almedalen


Några almedalsbesökare prövar hur det är att måla med sprayfärg.

Mathias Leveborn och Rossana Dinamarca från Graffitifrämjandet.
Stockholm är sannolikt den stad som gått längst i kampen mot klotter och tillämpar en så kallad nolltolerans mot graffiti. Det har bland annat lett till stängda kurser på Kulturskolan, utställningar som stoppats och stark kritik från många håll, i synnerhet från konstnärer och kulturutövare. Enligt JO kan nolltoleransen strida mot grundlagen och nu ser det ut som att en förändring är på gång. Det menar Rossana Dinamarca och Mathias Leveborn, styrelsemedlemmar i föreningen Graffitifrämjandet, som arbetar för att sprida kunskap och ökad förståelse för graffiti och gatukonst. Ett mål är att alla Sveriges städer ska ha öppna väggar där det är tillåtet för vem som helst att måla. Eftersom detta inte är en realitet i dag försöker de också skapa ytor och tillfällen för konstnärer och intresserade att måla och möta sin publik.

På onsdag hålls ett seminarium här i Visby med titeln ”Hur blir det med nolltoleransen efter valet? Ett samtal i exil”.
- Vi skulle inte kunnat arrangera det i Stockholm. Man får inte ha någon verksamhet som uppmuntrar till graffiti och ett samtal räknas som detta. Därför kallar vi det för ett samtal i exil och har det i Almedalen, säger Mathias Leveborn.
Rossana Dinamarca, som också är riksdagsledamot för Vänsterpartiet, menar att JO:s utlåtande i våras gjort det mer uppenbart att nolltoleransen inte fungerar och menar att uppfattningarna börjar förändras även i det borgerliga blocket.
- Det är en form av censur av en kulturform och det är inget som hör hemma i en demokrati.
Allt fler kommuner öppnar nu upp för lagliga väggar och enligt Rossana Dinamarca finns det inga belägg för att graffiti leder till ökad skadegörelse. Det kan till och med vara tvärtom säger hon och hänvisar till studier som gjorts av Brottsförebyggande rådet.

Text och foto: Benita Eklund

Lena Ek planterar träd för Afrika

Miljöminister Lena Ek har planterat ett träd för Vi-skogen i Afrika.   

Under Almedalsveckan har biståndsorganisationen Vi-skogen ett pågående event där politiker och toppolitiker erbjuds att plantera ett träd vid Sidas mötesplats ”Sverige i Världen”, och ett motsvarande träd kommer även att planteras i Afrika lovar Vi-skogen. Grunden för organisationens arbete är så kallad agroforestry, vilket innebär att träd och grödor planteras tillsammans och de arbetar med att stödja lantbrukare i länderna runt Victoriasjön. Avskogningen i utvecklingsländer är ett erkänt stort problem för både befolkningen, den lokala miljön och det globala klimatet.

Problemen med avskogning i andra länder skapar heller inte några större skiljelinjer i svensk politik. Både sossarnas Stefan Löfven och miljöminister Lena Ek (C) var på plats under måndagen. Senare under veckan bidrar bland annat partiledarna Åsa Romson (MP) och Jonas Sjöstedt (V), lantbruksminister Eskil Erlandsson (C) och Marit Paulsen (FP) till trädplantering i Afrika.
Lena Ek lyfter efter sin planteringsinsats vikten av både jämställdhet och miljöarbete för att lyfta människor ur fattigdom. Hon lyfter även Sverige som ett föredöme med återplantering av den skog som avverkas.

Men när det gäller det svenska skogsbruket som föredöme går meningarna isär. Föreningen Skydda skogen riktade exempelvis nyligen skarp kritik mot regeringen för att de i sin senaste strategi och proposition för biologisk mångfald och ekosystemtjänster endast planerar att skydda ytterligare 0,7 procent av skogsmarken fram till 2020. Strategin röstades igenom i riksdagen förra veckan, med Miljöpartiet och Vänsterpartiet som reserverade sig (röstade emot).
Skydda skogen beskriver ett ekosystemskifte i Sverige där ”varierade artrika naturskogar och gamla bondeskogar har förvandlats till industriåkrar och trädplantager”.
Även WWF var kritiska och kallade förslaget för ett luftslott när det presenterades i mitten av mars.
– Det här var regeringens sista chans under mandatperioden att komma med kraftfulla åtgärder för att nå miljömålen, men tyvärr togs den inte, kommenterade Peter Westman, naturvårdschef på WWF, i ett pressmeddelande.
Det känns ju märkligt att strategin om hållbarhet inte ska gälla i Sverige också. På en direkt fråga om biologisk mångfald i svenska skogar och om mängden träd alltid är det mest viktiga, svarar Lena Ek i Visby:
 I första steget är det det, men det finns alltid förbättringspotential. Där man har avskogning i världen är det viktigt att återplantera, och inte i plantageform utan på ett hållbart sätt.

Text och foto: Sofia Härén



Ont om miljö när Stefan Löfven talar


Antirasism och feminism i Stefan Löfvens almedalstal.
5500 personer samlas för att lyssna, trots kylslaget väder.
Det ihållande regnet upphör till sist och på söndagskvällen fylls parken Almedalen till bredden när 5500 personer lyssnar på Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven. Det är ett tal präglat av löften. Konkreta sådana, som om max 15 barn per grupp i förskolan och att unga arbetslösa ska erbjudas arbete, utbildning eller praktik inom 90 dagar. Lite lösare i kanterna är de relativa målen om EU:s lägsta arbetslöshet till 2020, en skola bland de fem främsta i EU inom tio år (från plats 22) och att ”inom en generation sluta de påverkbara hälsoklyftorna”.

Ett löfte rör miljön; inom tio år ska Sverige vara en av världens mest framgångsrika exportörer av klimatsmart ny teknik. Stefan Löfven säger också att ”vi har många innovativa människor, som vill vara med och arbeta för ett hållbart samhälle och skapa de klimatlösningar som världen hungrar efter” och att ”vi ska ta ledningen globalt och visa världen hur det hållbara samhället ska byggas”. Men klimat- och miljöfrågan lyser ändå med sin frånvaro och det inger ringa hopp inför framtiden eftersom vi på scenen har den person (verkar de flesta tyckare ense om här i Almedalen) som kommer leda Sverige efter valet.

Det förvånar också. Det verkar nämligen som att en strategi är just att fånga in det engagemang som bubblar ute i landet, som leder väljarna mot MP, V och FI. Stefan Löfven inleder med att tala om den antirasistiska jättedemonstrationen i Kärrtorp i slutet på förra året och uppmanar också kyrkorna att fortsätta varna för fara när ”hatets hantlangare visar sig”. Han talar också en hel del om jämställdhet och tar hem kvällens största applåd när han slår fast att ”vi ska stoppa undervärderingen av kvinnors arbete”. Men miljöfrågan engagerar ju också många, det visar stödet för Miljöpartiet och den växande omställningsrörelsen.
På väg från parken vid talets slut blir det trångt, det nyttjar Fältbiologerna för en känga mot Socialdemokraterna för vägprojektet Förbifart Stockholm, som av allt fler ses som bakåtsträvande och miljövidrigt:”Tycker du att det är svårt att ta dig fram i Visby? Nu bygger vi Förbifart Almedalen, för dig som vill öka biltrafiken och skippa klimatmålen. Det är vi socialdemokrater som sett till att detta blir av” utropas det.

Än finns dock tid för miljöutspel. Socialdemokraterna har valt en så kallad ”flerstegsraketstrategi” i årets Almedalen. De talar till exempel inte om finansieringen av alla förslag och löften förrän senare i veckan.
En markering för miljön gör också Stefan Löfven och Socialdemokraterna genom sin vidöppna dörr gentemot Miljöpartiet, trots uppenbara konfliktpunkter kring just Förbifart Stockholm, kärnkraften och en rad andra frågor. Samarbetsviljan verkar också besvarad. På första bänk i Almedalen sitter både Åsa Romson och Gustav Fridolin och applåderar glatt. Jonas Sjöstedt och Gudrun Schyman syns inte till.

Text och foto: Benita Eklund
Aktion mot Förbifart Stockholm i samband med Stefan Löfvens tal.
"För dig som vill öka biltrafiken och skippa klimatmålen"
- Sara Vikström Olsson, ordförande Fältbiologerna.

söndag 29 juni 2014

Almedalsveckan är i gång


Det är regnigt och ruggigt i Visby på politikerveckans första dag.
För sjätte året i rad är Miljömagasinet i Almedalen. Som vanligt kommer en rapport i nästa veckas papperstidning men liksom tidigare kan du också följa oss här på bloggen. I år är det valår och 25 000 besökare väntas. Den dystra väderprognosen och en hel söndag av regn ser inte ut att dämpa intresset.

Vi inledde vår Almedalsvecka på LO:s mingel med debatt om klasskillnader. Det var trångt, varmt och fuktigt i den delvis inplastade lokalen men föredömligt nog bjöds det på alkoholfritt bubbel och vegetariska piroger.
På scenen diskuterades den färska LO-rapporten om klass och fritid som visar att arbetare i mycket lägre utsträckning har tillgång till fritidshus eller semesterresor än tjänstemän och att de i lägre utsträckning läser böcker, motionerar och är ute i skogen på sin fritid.
Panelen kommer med några möjliga förklaringar till varför det ser ut så här.
Björn Ferry, som presenteras som OS-medaljör och konstnär, menar att det delvis har att göra med vad du får med dig för vanor hemifrån, men att det förstås också beror på vad du jobbar med.
- En skogshuggare behöver inte gå på gym, påpekar han.
Bloggaren och journalisten Sanna Lundell tycker att det är sjukt att betala dyrt för att gå till en träningslokal för att springa eller göra yoga, när du kan göra det gratis var som helst.
- Det visar att det är konsumtionen vi vill åt, och det är ett tecken på att kapitalismen börjar råda totalt över vårt samhälle.
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson påpekar att arbetarrörelsen tidigare var mer aktiv i att främja kultur för alla och han lyfter även att en risk med att människor läser mindre böcker och tidningar är att de får mindre makt i samhället. Han tar projektet ”En bok för alla” som exempel. De har i snart 40 år gett ut böcker för barn och vuxna till låga priser.
- Alliansregeringen drog ner på anslagen och det rörde sig om tio futtiga miljoner, säger han.
Han får applåder från publiken när han säger att med en ny regering blir det nya satsningar på detta.


Text: Benita Eklund och Sofia Härén
Foto: Benita Eklund

Kändistätt, varmt och fuktigt på LO:s mingel.
Sara Yasdanfar, Sanna Lundell, Björn Ferry och Karl-Petter Thorwaldsson pratar klass och fritid.

tisdag 17 juni 2014

Feministiska krav från Nordiskt Forum

Drude Dahlerup lämnar över slutdokumentet till jämställdhetsministrarna Solveig Horne, Martha Lund Olsen, Eygló Hardardottír och Maria Arnholm.

20 000 kom till helgens konferens för kvinnors rättigheter och arrangemanget har uppmärksammats av både politiker och medier. Syftet med Nordiskt Forum är dock större än några storslagna dagar på Malmömässan. Under våren har ett dokument arbetats fram av de nordiska kvinnorörelserna, i en öppen process som avslutades under helgen. 63 "feministiska överenskommelser och krav" har samlats under 12 teman. Utgångspunkten är Handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 som ställer tydliga krav som de nordiska länderna fortfarande inte lever upp till. Det handlar bland annat om jämställdhetsintegrerade budgetar, rätten till heltid och vikten av att få in ett könsperspektiv i miljöarbetet.

Läs slutdokumentet i sin helhet på: http://nf2014.org

Text och foto: Benita Eklund

måndag 16 juni 2014

Rosa och blått och olikheter mellan könen

Nima Maki, från Sveriges kommuner och landstings monter på mässan.
Sveriges kommuner och landsting hade en stor monter på Nordiskt Forum med en utställning i blått och rosa som bland annat visade upp könsuppdelad statistik. Utställningen Vandra i vår livstrappa – se hur kön skapas, från vaggan till graven, är en del av Sveriges jämställdhetssatsning.

– Tanken är att visa att män och kvinnor har olika levnadsvillkor och att det påverkar hur resurser fördelas, säger Nima Maki. Barnen i förskolan behandlas olika och män och kvinnor får olika behandlingar i vården, vilket också kostar olika mycket.
Nima Maki, som stod i Sveriges kommuner och landstings monter, berättade att en del av jämställdhetssatsningen var att kartlägga situationen. Denna statistik var grunden för att arbeta vidare med nödvändiga åtgärder.
”Det blev en pojke”, stod i stor text på en blå skylt i utställningen. ”Redan innan vi föds börjar omgivningen sortera oss. Exakt hur vi ska vara som tjejer och killar, som kvinnor eller män, beror på kulturen”. Mittemot satt en likadan rosa skylt och längs väggarna fick den intresserade allmänheten ta del av statistik om flickor och pojkar; kopplat till hälsa, arbete och löner, föräldrarskap.

– Kvinnor och män har rätt till likvärdiga resurser och det är en stor del av det kommunala uppdraget, säger han och fortsätter: Vi hoppas också på att visa människor att vi inom kommuner och landsting arbetar normkritiskt, säger han.
Samarbeten med andra samverkansorgan och företag har varit en del av denna satsning. Resultat på ett antal områden; samhällsplanering, vård samt förskola och skola, visades i montern och där gavs exempel på både utmaningar och lösningar.
”Tjejer leker för sig och killar för sig, med olika typer av leksaker. Det begränsar flickors och pojkars valmöjligheter samtidigt som det också innebär att de övar sig på olika färdigheter. På Frejaskolan i Gnesta satsades det på lärares och elevers kunskap om normer. Resultatet var att nästan 80 procent av killarna nådde målet i nian. Det var lika många som tjejerna.”

Statistik visar att kvinnor lever i snitt fyra år och nio månader längre än män.
Endast fem procent av ledsna barn vill prata med sin pappa.
Montern med könsuppdelad statistik, från födsel till ålderdom, var välbesökt.
 Text och foto: Charlotte Wester

Gyllenhammars Moder invigd


Malmö stad passade också på att inviga ett offentligt konstverk vid Malmö Arena i helgen. Mother, som konstverket heter, är både en skulptur och fontän. Ett stort ansikte spränger fram ut jorden, och ur munnen står en kraftig vattenkaskad. Verket ska hjälpa oss att lyfta blicken och se världens oändlighet.

Charlotte Gyllenhammar, konstnären bakom verket, säger i presentationen:
– Mére betyder både hav och moder på franska. Vattnets element står för det ändlösa djupet, det föränderliga, nattliga och kaotiska. Men också för det öppna och möjliga… Ur munnen kommer andningen, språket och sången.

Text och foto: Kerstin Persson-Wester

söndag 15 juni 2014

Jämställdhet betyder lika lön

Gertrud Åström, Sveriges kvinnolobby, modererade en partidebatt om jämställda löner där representanter från samtliga riksdagspartier var närvarande. Publikintresset var större än den bokade salen.

Ett område som avhandlades var rätten till heltid och Gertrud Åström pekade på att just frånvaron av heltid gör att kvinnors löner på sikt blir betydligt sämre än mäns.
– Heltid ska vara norm på hela arbetsmarknaden, säger Ylva Johanson, S. Vi måste lagstifta om detta.
Hon jämförde detaljhandeln, som i hög grad har kvinnliga anställda, med byggbranschen, där många män arbetar, och pekade på orimligheten att endast den senare domineras av heltid, tryggare tjänster och högre löner.

Annie Lööf, C, ville inte lagstifta om heltid utan talade om frivillighet och vad hon och till exempel Centerpartiet som arbetsgivare kan göra för att skapa heltidsarbeten.
– Centern måste ta sitt ansvar. Vi är en stor arbetsgivare och jag ska i den utsträckning jag kan alltid erbjuda heltid. Och det gör vi. Men jag tror inte på att lagstifta.
Jonas Sjöstedt, V, tog tillfället i akt och belyste tågstrejken i Skåne, som utlöstes av att Veolia aviserade uppsägningar av 250 personer. Dessa erbjöds att söka om sina arbeten till sämre villkor.

– Det går strejkvakter på tågstationen för att företaget sparkar heltidsanställda för att ta in dem som timanställda. Så ser det ut i Reinfeldts Sverige. Ta bort visstidsanställningar och lagstifta om rätten till heltid, säger Jonas Sjöstedt, vars anförande drog stora applåder.
Åsa Romson, MP, instämde i att heltid borde vara normen, att samhället måste gå före för att etablera denna utveckling och återknöt till Ylva Johanssons resonemang om olikheterna i branscherna.
– Heltid ska vara norm, ja. Men vi tycker inte att det ska vara 40 timmars arbetsvecka.

Jämställdhetsminister Maria Arnholm tryckte på rätten att kvinnor ska kunna försörja sig på sin lön. Från vänster Annie Lööv, C; Ylva Johansson, S; Jonas Sjöstedt, V; Maria Arnholm, FP; och Åsa Romson, MP.
Text och foto: Charlotte Wester

Folkets parad för kvinnors rättigheter


Som en länk mellan konferensen Nordiskt Forum ute på Malmömässan i Hyllie och Feministisk festival i Folkets park gick under lördagskvällen ett 1000-tal människor en praktfull parad för kvinnors rättigheter. ”Folkets parad” som den kallades leddes taktfullt framåt av trumslagare men där fanns också plats för slagord och ramsor; mot sexism och för feminism men en hel del antirasistiska budskap hördes också under vandringen från Malmö konsthall till Folkets park, där en fest tog vid som pågick till klockan tre på natten. Här kan du följa med från uppvärmning till slutstation!
Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande.

 Text och foto: Benita Eklund