Med olydnad som arbetsredskap

Martin Smedjeback är i Almedalen och talar om icke-våld och civil olydnad.

Martin Smedjeback, 39 år, satt nyligen i fängelse och det har han gjort förr. Den här gången hade han klättrat över stängslet på flygflottiljen F21 i Luleå och målat landningsbanan rosa. Straffet utmättes till 14 dagar. Motivet var att genom så kallad civil olydnad protestera mot att Sverige ”bidrar till krig” genom att låta andra länder öva krig i Norrland. Straffet är en del av aktionen och det har hänt att han själv fått påkalla polisens uppmärksamhet.
- Du bränner dina skepp, berättar Martin Smedjeback att hans moster sagt till honom efter en aktion när han fått böter och fängelse.
Och visst medger han att vissa dörrar är stängda.
- Men är det inte alltid så i livet när vi gör val som har betydelse?
Han håller i en workshop om icke-våld i Almedalen och ser i dag att många dörrar i stället öppnats för honom när han ”kom ut i samhället och blev aktiv”. Efter många år som ickevåldssekreterare på Kristna fredsrörelsen frilansar han sedan 2008 som bland annat icke-våldsutbildare. Han säger att det är ett medvetet val att inte ta vägen via politiska partier.
- Det är en myt att det bara är politiska ledare som kan förändra och den myten passiviserar oss.

Människan skalar av

Praktiska övningar och rollspel synliggör beteenden.

Workshopen innehåller övningar som syftar till att göra deltagarna mer medvetna om sig själva och hur de agerar. Det är lätt gjort för människan att skala av – se sin närmaste omgivning och blunda för miljöförstörelse, djurens rättigheter och den blomstrande svenska vapenindustrins konsekvenser.
Icke-våld som strategi är förstås inget nytt, med Gandhi som en av de mest kända förespråkarna, men modern forskning visar också att icke-våldsmetoder är framgångsrika, både på kort och lång sikt. Ändå presenteras ofta våld som den enda lösningen.
Våld kan vara av både fysisk och psykisk karaktär och Martin Smedjeback medger att det inte alltid är en enkel definition.
-Det handlar om kontexten också.
Det finns två grundläggande premisser för den som är en icke-våldsanhängare; att inte själv använda våld och att aktivt verka mot våld. Det räcker alltså inte med att dra sig undan, och civil olydnad kan därför bli ett arbetsverktyg på vägen. Men en aktion kräver eftertänksamhet och Martin Smedjeback presenterar ett antal kriterier som gärna får ingå; motstånd, mod, humor, vänlighet och skapande. Han berättar också om Barbara Demings idé om de två händerna, en som sätter stopp och en som inbjudande sträcks ut – för samtal och öppningar.

Sunt med tvivel
En aktion för icke-våld behöver inte bryta mot lagen men han tror att själva risktagandet – att till exempel utsätta sig för risken att hamna i fängelse – verkligen kan få människor att lyfta blicken och förstå att det handlar om något viktigt.
Jag undrar om han själv känner tvivel när aktionerna också är lagbrott men han har en stark tilltro till sin väg.
- Jag har också fått mycket stöd och folk berättar att de blivit inspirerade och engagerat sig i fredsrörelsen.
Men han tycker också att det alltid finns anledning att fundera över vad som är det bästa sättet att nå ut.
- Man bör tvivla också. Något som varit bra tidigare kanske inte heller är det längre.

Text och foto: Benita Eklund