 |
Vigdís Finnbogadóttir, Erik Ullenhag och Gudrun Schyman. |
Integrationsminister Erik Ullenhag
håller ett långt rörande tal om situationen för romer och resande. Och Astrid Johansson
imponerar med sin berättelse om hur hon trots kompakt
motstånd fick bort en sexistisk målning på sin skola. Vi möter
också en riktig tungviktare denna förmiddag i ex-presidenten Vigdis
Finnbogadottir, världens första demokratiskt valda kvinnliga
stadshuvud. Men programpunkten ”Run the world!” som inleder dag 2
på Nordiskt Forum domineras ändå totalt av Feministiskt initiativs
partiledare Gudrun Schyman och den nyblivna EU-parlamentarikern
Soraya Post, och den starka respons de får från den stora
publiken.
 |
Feministiskt initiativs EU-parlamentariker Soraya Post. |
Soraya Post, som själv har romsk bakgrund, berättar personligt om
sin resa till EU-parlamentet som ”en saga”. Hon började
lämna utanförskapet för 10-15 år sedan och menar att en nyckel
var att medvetet börja tänka på sig själv som jämställd, ”jag
är lika bra som du”. Hon berättar om ett sökande efter hur man
ska bete sig för att bli hörd; genom att balansera språk, kroppsspråk
och kultur, och om en omvärld som sätter upp gränser för
hur mycket man får växa och hur mycket man får "sticka ut".
Gudrun Schyman, uppbackad av
tv-skärmar vid sidorna av den stora scenen, blickar bakåt mot tider när det gick trögt för partiet och menar att det nu rör sig framåt eftersom de arbetat "systematiskt, organiserat och långsiktigt. Hon tillägger att de fått draghjälp av den växande antirasismen, där många upplever feminismen som en tydlig ideologisk motpol till fascism och rasism.
Och hon talar, till publikens förtjusning, som om allt annat än en valsuccé nu är fullständigt uteslutet.
- Vi går från att
försöka påverka dem som har makten till att ta makten, säger hon
och berättar att Feministiskt initiativ ska driva politiken mot
samarbete och transparens.
- Vi går inte till val med knuten näve
utan med öppen hand. Vi går till val med kärlek, vi tror på den
mänskliga kraften.
Text och foto: Benita Eklund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar