MP:s ombud kräver förkortad arbetstid

En av kongresshelgens stora debatter var om förkortad arbetstid och när det blev dags för beslut gick en majoritet emot partiledningens förslag, där en preciserad sänkning av normalarbetstiden hade slopats.

Med 169 röster mot 50 visade kongressens ombud att målet med förkortad normalarbetstid är viktigt inom partiet och i enlighet med beslutet ska Miljöpartiet arbeta för sänkt normalarbetstid till 35 timmar i veckan. Partistyrelsen ville i stället satsa på andra sätt att sänka arbetstiden och generellt ge människor mer makt över sin tid, som med friår och utökad föräldraförsäkring.

Kan inte växa oändligt

Carl Schlyter.

Carl Schlyter (MP) höll ett seminarium på ämnet under kongressens sista dag. Han var en bland flera som stod bakom det förslag om förkortad arbetstid som sedermera antogs till Miljöpartiets nya partiprogram. Vi måste arbeta mindre av flera skäl, enligt honom.

- Ett av skälen beror på att det finns en systemgräns. Man kan inte växa i en oändlighet i ett ändligt system.

Alla människor ska få sina absoluta behov tillgodosedda, inleder han. Cirka 100 000-120 000 kronor om året kan täcka de grundläggande behoven som ett hem, mat och kläder. Något över det är en bonus men höga inkomster leder ofta till överkonsumtion.

- När det gäller komparativ konsumtion, prylar som statusmarkörer, ser man en klar frikoppling från den allmänna lyckokänslan.

Bäst i jämlikt samhälle

Efter 1971 har ingen generell arbetstidsförkortning gjorts i Sverige, däremot har till exempel förlängd föräldraförsäkring och en extra semestervecka tillkommit. Och medan arbetslösheten på flera ställen i Europa ökar, arbetar de som har ett arbete alltmer övertid.

- Hade vi tagit ut hälften av våra effektivitetsvinster från 1980 till nu i arbetstidsförkortning hade vi i dag arbetat en 32 timmars arbetsvecka.

Med bland annat energieffektiviseringar, regleringar av marknaden och effektiva styrmedel vill han säkra planetens överlevnad, och minska klassklyftorna. Sänkt skatt för låginkomsttagare medan kapitalstarka får betala mer. Studier påvisar att människor har bättre hälsa i jämlika samhällen.

- Barns psykiska hälsa, tilliten i samhället och oss människor som sociala och kulturella människor har vi inte lyckats utveckla efter 1980.

Beslut på nationell nivå

I Frankrike infördes 35 timmars arbetsvecka år 2000. Att det blev turbulent, förklarar Carl Schlyter delvis med att de valde att göra massiva stimulanser bland annat med en stor sänkning av arbetsgivaravgifter för långtidsarbetslösa.

- Jag vill inte ta Frankrike som exempel för där gjorde man en massiv sänkning, vilket är optimalt om man vill skapa mer jobb. Men det blev två problem, det fanns inte personer redo för jobben och antalet arbetstimmar minskade inte.

Förkortad arbetstid måste vara ett generellt beslut på nationell nivå, understryker Carl Schlyter.

För ett hållbart samhälle måste det globala penningsystemet förändras.

- Vi har i dag ett system som inte kan fungera. Nyckeln är att vi tar ut vår effektivitet, idérikedom, förbättringsförmåga i mer liv. Det är därför jag tycker att kongressens beslut är så oerhört viktigt.

Maximilian Björsten och Charlotte Wester

Foto: Maximilian Björsten

Den dubbla kinesiska tillväxten

Det globala perspektivet diskuterades också på Miljöpartiets kongress. Under rubriken Kina - grön kraft i geopolitiken talade Karl Hallding om Kinas expansion, och begränsningar.

Kina och Indien har 40 procent av världens fattiga så för dem handlar det främst om att lyfta folket ur fattigdom, säger Karl Hallding, Stockholm Environment Insitute (SEI). För att bygga vägar och skolor behövs råvaror som kräver mycket energi. När efterfrågan ökar går priserna upp.

- Gällande grön teknikutveckling ligger Kina i topp.

Kina är både världens största producent av komponenter och marknad för investeringar när det gäller grön teknik.

- I Kina handlar utvecklingen inte primärt om omtanke för miljön, utan energisäkerhet. Det är för problematiskt att vara beroende av kol och olja utifrån.

Karl Hallding om Kinas ökande satsningar på
förnybar energi.

Förnybar politik

Satsningen på förnybart i Kina är ett resultat av politik, enligt Hallding. I början av 2000-talet gick utvecklingen så snabbt att landet drabbades av elbortfall. Det gjorde att kinesiska ledare blev tvungna att hitta en mer resurseffektiv modell. De beslutade att minska energiintensiteten med 20 procent och öka andelen förnybar energi från 5 till 15 procent till år 2020.

Den gröna utvecklingen handlar även om miljökonsekvenserna, främst kopplade till luftföroreningar som till stor del beror på koleldade kraftverk, kemifabriker och trafik.

- När vi har tittat på klimatrelaterade risker är de störst för Kina, vilket dels slår hårt mot deras ekonomi när det gäller investeringar, dels gör att det sker en Brain drain, det vill säga att landet har svårt att behålla kompetenta människor.

Den gröna hästen

Men den gröna utvecklingen till trots dras landet med ett stort beroende av både olja och kol. Kina är världens största producent av kol och har även flera kärnkraftverk i drift.

- Den gröna hästen springer så snabbt den kan, men den bruna hästen springer ändå fortare, för annars faller den kinesiska ekonomin, och världens.

Enligt studier från bland annat SEI kommer stora delar av världen att drabbas av recession. Men medan det inom Miljöpartiet pågår en diskussion om nolltillväxt, vilket enligt Karl Hallding är intressant, menar han att det är viktigare att fundera på hur samhället kan komma att se ut med låg tillväxt.

Avslutningsvis har också denna fråga en demokratidimension: Hur resurserna ska fördelas. Flera deltagare i publiken tar upp att länder i nord måste tillåta syd att utvecklas genom att minska konsumtionen, bygga robustare samhällen och omprioritera.

Charlotte Wester och Sofia Härén

Foto: Charlotte Wester

Förslag: Investera i ungas framtid

Lena Hök från Skandia och Per Bolund (MP) om hur invest-
eringar i unga kan spara stora kostnader för samhället. 

Miljöpartiet beskriver hur sociala investeringar vinner ökat intresse i många kommuner och landsting. Partiet föreslår att långsiktiga och förebyggande satsningar på unga kan säkerställas i hela landet genom ett socialt investeringsprogram, delvis finansierat av staten.

Per Bolund, ekonomiskpolitisk talesperson, presenterar förslaget och jämför med de stora och lyckade satsningar som genomfördes i klimatinvesteringsprogrammet (Klimp), innan det lades ner av den sittande regeringen. När det gällde Klimp kunde staten skjuta till 25 procent av de totala kostnaderna och enligt Naturvårdsverket genomfördes över 900 åtgärder för minskad klimatpåverkan.

Tidiga insatser

Miljöpartiet hänvisar till forskning som visar att många av de barn som vid upprepade tillfällen före 13 års ålder har snattat, skolkat eller vandaliserat, fortsätter att begå brott senare i livet.

- Om man går in tidigt med mindre insatser så kan man minska stora kostnader i framtiden på grund av exempelvis missbruk eller kriminalitet, säger Per Bolund. Det blir vinster både för individen och samhällsekonomiskt.

I dag finns det projekt riktade till unga i några få kommuner som Norrköping och Gotland. Linköpings kommun beslutade i höstas om att införa en social investeringsfond. Om det ska lyckas krävs det samarbete mellan flera olika aktörer och Per Bolund påpekar att det är rimligt att hela samhället hjälper till med finansiering av något som gynnar hela skattekollektivet. Det är inte bara kommunerna som ska stå för det.

Självfinansierande

Miljöpartiet föreslår satsningar på 1,1 miljard kronor under fyra år och även att en statlig utredning ska tillsättas för att bland annat beräkna vinsterna för olika sektorer och se över eventuella behov av ny lagstiftning.

- Tanken är att det ska vara självfinansierande på sikt, säger Nils Hillerbrand (MP) från Linköpings kommun. Det ska inte bli en kostnad som går ut över andra nämnder.

Men han tror att samfinansiering skulle kunna få fler kommuner att våga starta liknande projekt.

Lena Hök från försäkringsbolaget Skandia berättar att många kommuner i dag uppger att de inte har råd med satsningar på unga, så hon plockar fram lokala siffror som illustration.

- I år kommer 1400 elever att börja skolan här i Västerås. Enligt statistik kommer 13 procent att hamna i utanförskap. Det är 198 barn som kommer få problem med psykisk ohälsa, kriminalitet och missbruk med kostnader för samhället på cirka 3 miljarder kronor i ett livsperspektiv, säger hon.

Sofia Härén och Charlotte Wester

Foto: Sofia Härén

Arbete bortom arbetslinjens jobbfälla

Trygghet och makt över sin egen tid är viktiga argument för basinkomst när det traditionella lönearbetet har blivit en lyx och allt fler kämpar med att få ihop mat för dagen med kortvariga jobb och hjälp från ideella organisationer.

- Staterna har systematiskt tagit ifrån de här människorna deras rättigheter, de räknas inte som medborgare. Och det handlar inte bara om migranter, det kan vara du och jag i morgon, säger Guy Standing, professor i utvecklingsstudier vid London universitet och aktuell med boken ”Prekariatet – Den nya farliga klassen” som i dagarna kommer ut på svenska på Daidalos förlag.

Forskaren Guy Standing beskriver fram-
växandet av en ny global klass. 

Han är inbjuden av riksdagsledamöterna Annika Lillemets och Valter Mutt för seminariet ”Bortom arbetslinjen” på Miljöpartiets kongress.

Nedmonterad välfärd

Guy Standing berättar att framväxandet av denna nya globala underklass är en följd av det politiska skiftet som skedde på 1970- och 1980-talet, med nedmonterade socialförsäkringar och globala marknadssystem. Den består både av före detta arbetarklass, migranter och unga välutbildade som alla hamnat utanför trygghetssystemen och inte har någon chans att få fast jobb.

Han påpekar att vi i dag historiskt sett har en ovanligt korkad syn på arbete. Han skiljer på de engelska orden ”Work” och ”Labour”, kanske bäst översatt med Arbete och Jobb.

- Allt Arbete som inte är Jobb, räknas inte. Politiker talar om att de vill maximera antalet människor i Arbete, men de menar egentligen antalet människor med Jobb, säger han.

Han förklarar det med att exempelvis allt Arbete med att ta hand om sina barn eller kolonilotten inte räknas.

- Vi måste komma undan Jobbfällan, säger han. För vi vill alla Arbeta - förutom en liten minoritet, som det faktiskt är synd om - och vi vill uppleva känslan av att vi deltar i samhället.

Global förändring

Lösningen ser han i att ha en basinkomst, det som även kallas medborgarlön, för alla människor, något som har gett oväntat goda resultat i bland annat Indien, Brasilien och Namibia. Varför kan vi inte gå i den riktningen i Sverige och Storbritannien, undrar han.

Guy Standing ser att vi står inför en global förändring och att vägen framåt går via ett mer rättvist och jämlikt samhälle. Han tror att prekariatet kan vara den stora grupp som leder den här förändringen. För hundra år sedan var det arbetarklassen och fackliga grupperingar, men nu kommer det vara andra grupper.

Han menar att det politiskt är de progressiva Gröna som främst kan fånga upp detta. Det gäller bara att hitta ett språk som når fram.

- De här personernas verklighet är ännu inte översatt till politisk verklighet, som domineras av äldre män som talar i plattityder, säger Guy Standing.

Generell basinkomst finns inte med i förslaget till nytt partiprogram för Miljöpartiet. Det har dock kommit in flera ändringsförslag gällande detta som kommer att tas upp under kongressen.

Läs mer om Guy Standing i kommande nummer av Miljömagasinet.

Sofia Härén och Benita Eklund

Foto: Sofia Härén

Debatt om arbetstiden

I den öppna debatten om arbetsmarknadspropositionen är en överväldigande majoritet för en sänkt normalarbetstid. Talarlistan, som varvas kvinnor och män, är lång och bara en bråkdel hinns med. Många berömmer propositionen som helhet och inläggen handlar nästan bara om motion 1.3 och 1.4 som föreslår att Miljöpartiet ska verka för en förkortad normalarbetstid. Den förstnämnda motionen vill ha 30 timmar per vecka som norm medan 1.4, som flest uttalar sitt stöd för, yrkar på att ”riksdagsgruppen ska verka för att sänka normalarbetstiden till 35 timmar per vecka i ett första steg”.

Talarlistan var lång när arbetsmarknadsprop-
ositionen debatterades. Här Birgit Sievers.

Yrkar avslag

Partistyrelsen har yrkat på avslag med argument som att det i dag finns fackligt stöd att arbeta med arbetstidsfrågan, men inte genom normalarbetstidslagstiftningen. De menar att denna fyller en funktion som skyddslagstiftning men att dess inverkan på arbetsmarknaden är liten. De poängterar också att de lyssnat på partiets eget rådslag ”Makten över tiden”. De menar att propositionen så som den ser ut innehåller konkreta förslag för sänkt arbetstid och för schyssta arbetsvillkor.

"Stelbent metod"

Yvonne Ruwaida, från partistyrelsen, är först ut på talarlistan och uttalar sitt stöd för propositionen.
- Propositionen innehåller ett paket med åtgärder för att sänka arbetstiden, anser hon.
Senare i debatten gör Lennart Olsen, partistyrelsemedlem och en del av både rådslaget ”Makten över tiden” och partiprogramsgruppen, detsamma. Han menar att partiet måste tänka nytt.
- Vi ska jobba för sänkt arbetstid, frågan är inte om utan hur.
Han menar att rådslaget visade att bara en bråkdel vill sänka normalarbetstiden och han tror på att bygga ut arbetstidsbankerna som redan finns på marknaden.
- Det är bättre än en stelbent metod som att sänka normalarbetstiden

Jämställdhet och klimat
Men en lång rad ombud förefaller inte lika övertygade.
Martin Hansson menar att det är nödvändigt och genomförbart med sänkt normalarbetstid.
- Vi måste dela på jobben fullt ut för ett bättre samhälle.
Olof Olsson tycker att partiet nu har en historisk chans att visa sig som en framåtblickande rörelse.
- Vi kan bättre än så här. Vi ska elda under den vrede som växer och visa att det finns alternativ, säger han och möts av en stor applåd.
Birgit Sievers påpekar att detta också är en jämställdhetsfråga.
- Det finns många i dag som arbetar 35 eller 38 timmars arbetsvecka men det är inte de lågbetalade kvinnorna som fått gå ner i arbetstid.

Christoffer Sjögren tycker att det är tandlöst att tro att arbetsmarknadens parter kommer att korta arbetstiden. Jennifer Forsell anser att det är fel att låta facket ta ansvaret och Mattias Näslund reflekterar över när Miljöpartiet slutade tro att lagstiftning är normerande.
Några, till exempel Kristin Lilieqvist, som tycker att motionen om 35 timmarsvecka är en bra kompromiss, betonar att detta också rör klimatet, vilket gör det hela mer brådskande. Hon tillägger också att det är pinsamt att partiet har tagit det ”moderata hitte-på-ordet” arbetslinje som slagord.

Benita Eklund och Sofia Härén

Foto: Benita Eklund

MP-kongress i Västerås

Åsa Romson inledningstalar

Miljöpartiet har kongress och Miljömagasinet är här hela helgen. Det blir något nedslag här på bloggen och mer i nästa veckas pappersupplaga.

Dags för en ny arbetslinje

Språkröret Åsa Romson håller det inledande talet och presenterar kongressens anslag Dags för en ny arbetslinje.

Hon tar avstamp i den senaste tidens konfrontationer mellan ungdomar och polis och menar att politiken vänt Husby och andra förorter ryggen i många år.
- En del politiker försöker nu, diskret eller mer tydligt, ducka från ansvaret och i stället skylla på invandringen. Jag tycker att det är ynkligt. Människor vill ha samma sak oavsett om man bor, i förorten, i innerstaden eller i glesbygden. Man vill ha ett jobb att gå till, en skola som fungerar och man vill känna framtidstro.
Huvudspår på kongressen är jobben och att ta fram riktlinjer för en arbetslinje sammankopplad med den gröna omställningen.
- Vi måste forma en ekonomisk modell där det lönar sig att göra de investeringar som gör samhället bättre, och där det kostar att göra fel.

Nya partiprogrammet

Åsa Romson och Gustav Fridolin

Men kanske ännu mer centralt på årets kongress är det nya partiprogrammet, som ska vägleda partiet i tio år framöver. Det förslag som ligger på bordet har tagits fram i en öppen process under lång tid men fortfarande återstår meningsskiljaktigheter bland kongressens ombud. På presskonferensen som följer Åsa Romsons tal vill språkrören som brukligt tona ner motsättningarna men säger att en knäckfråga är om partiet ska jobba för färre timmar än 40 i normalarbetstidslagen eller ej. Partistyrelsen tycker inte att detta är vägen framåt – de anser att detaljerna snarare är en fråga för arbetsmarknadens parter - men menar att man i grunden är ense om att minskad arbetstid är ett sätt att nå ”ett mänskligare arbetsliv”, som Gustav Fridolin uttrycker det.

”Kopiös mängd yrkanden”

Hur det kommer att gå är svårt att förutse menar Åsa Romson eftersom det finns en ”kopiös mängd yrkanden”. Men hon är inte rädd för debatten, hävdar hon i sitt tal till partimedlemmarna.
- Jag ser fram emot diskussionerna de kommande dagarna. Jag har aldrig förstått de där partierna där det ses som ett problem att man har tuffa debatter, det är ju när vi verkligen tar debatter om sakfrågor på djupet som vi kommer fram till bra beslut.

Benita Eklund och Sofia Härén

Foto: Benita Eklund