Vem ska vi som vill ha jämställdhet rösta på?

Nummer 1 bland kraven: ”Inför en jämställdhetsmyndighet".
Samtliga partier utom KD är positiva.

En sal fylld med Almedalsbesökare ville ha svar på den frågan.

Utgångspunkten var 15 krav som spikats på Nordiskt Forum i Malmö. ”Återställ den ekonomiska ojämlikhet som jobbskatteavdragen har skapat” låg som nummer två. Jobbskatteavdragen, genomförda av Alliansregeringen, innebär en skattereduktion på inkomsten.
Jämställdhetspolitiska talespersoner från riksdagspartierna samt FI deltog. Moderator var Clara Berglund, Sveriges kvinnolobby, som frågade: Hur ser du på jobbskatteavdraget ur ett jämställdhetsperspektiv?

Hillevi Engström, M:
- Sedan 2006 har lönegapet minskat och andelen kvinnor med heltid ökat. Kvinnor har fått mer pengar i portmonnän, vilket jag i grunden tycker är bra.
Hon ansåg inte att jobbskatteavdragen förstärkt ojämlikheten trots att Clara Bergström pekade på att skillnaden mellan kvinnors och mäns avdrag ökat från cirka fyra miljarder kronor till över åtta miljarder sedan det första avdraget infördes 2007. Fem år senare uppgick männens samlade avdrag till 43 miljarder kronor medan kvinnornas var 35,6.

Ylva Johansson, S:
- Vi vill inte ta bort jobbskatteavdraget men ha ett högre skatteuttag. På sikt vill vi ha en hållbar skattereform.

Gunvor G Ericsson, MP, höll med om att välfärden behöver ökade skatteintäkter. Hon ville ha höjd skatt på miljöförstörande verksamheter och för dem med månadslön över 40 000 kronor. Inte heller MP ville ta bort, men förändra, avdraget.

Rossana Dinamarca, V:
- Vi vill avskaffa jobbskatteavdraget därför att det ökar den enorma inkomstklyftan. Är man medveten om detta duger det inte att säga: Så är det, utan att göra något åt det.
Sverige är det OECD-land där inkomstklyftan har ökat kraftigast, tillade hon.

Samtliga från Alliansen värnade jobbskatteavdraget. Jenny Sonesson, FP, pratade om sin syster, sjuksköterskan, och att det gett henne ”mer pengar i plånboken”. Enligt Annika Qarlsson, C, har de med lägst inkomst förstärkts med en månadslön om året. Utmaningen är att fortsätta sänka skatter som hindrar jobbtillväxten, menade hon.

Pernilla Gunther, KD, gav en känga till oppositionen:
- Blir det mindre kvar i plånboken behöver fler få höjda bidrag. S skäller på oss om jobbskatteavdraget men på frågan om de vill ta bort avdraget svarar de nej!

Stina Svensson, FI, ville ”absolut” fasa ut avdraget för inkomster över 30 000 kronor.
- Jag funderar på diskussionen om mer i plånboken kontra att välfärden vittrar sönder. Vad hjälper det då att ha ett par hundralappar till i plånboken?

Text och foto: Charlotte Wester

Ylva Johansson, S och Hillevi Engström, M

Sveriges kvinnolobbys 15 krav inför valet 2014.

Graffiti i Almedalen

Några almedalsbesökare prövar hur det är att måla med sprayfärg.

Mathias Leveborn och Rossana Dinamarca från Graffitifrämjandet.

Stockholm är sannolikt den stad som gått längst i kampen mot klotter och tillämpar en så kallad nolltolerans mot graffiti. Det har bland annat lett till stängda kurser på Kulturskolan, utställningar som stoppats och stark kritik från många håll, i synnerhet från konstnärer och kulturutövare. Enligt JO kan nolltoleransen strida mot grundlagen och nu ser det ut som att en förändring är på gång. Det menar Rossana Dinamarca och Mathias Leveborn, styrelsemedlemmar i föreningen Graffitifrämjandet, som arbetar för att sprida kunskap och ökad förståelse för graffiti och gatukonst. Ett mål är att alla Sveriges städer ska ha öppna väggar där det är tillåtet för vem som helst att måla. Eftersom detta inte är en realitet i dag försöker de också skapa ytor och tillfällen för konstnärer och intresserade att måla och möta sin publik.

På onsdag hålls ett seminarium här i Visby med titeln ”Hur blir det med nolltoleransen efter valet? Ett samtal i exil”.
- Vi skulle inte kunnat arrangera det i Stockholm. Man får inte ha någon verksamhet som uppmuntrar till graffiti och ett samtal räknas som detta. Därför kallar vi det för ett samtal i exil och har det i Almedalen, säger Mathias Leveborn.
Rossana Dinamarca, som också är riksdagsledamot för Vänsterpartiet, menar att JO:s utlåtande i våras gjort det mer uppenbart att nolltoleransen inte fungerar och menar att uppfattningarna börjar förändras även i det borgerliga blocket.
- Det är en form av censur av en kulturform och det är inget som hör hemma i en demokrati.

Allt fler kommuner öppnar nu upp för lagliga väggar och enligt Rossana Dinamarca finns det inga belägg för att graffiti leder till ökad skadegörelse. Det kan till och med vara tvärtom säger hon och hänvisar till studier som gjorts av Brottsförebyggande rådet.

Text och foto: Benita Eklund