Graffiti i Almedalen

Några almedalsbesökare prövar hur det är att måla med sprayfärg.

Mathias Leveborn och Rossana Dinamarca från Graffitifrämjandet.

Stockholm är sannolikt den stad som gått längst i kampen mot klotter och tillämpar en så kallad nolltolerans mot graffiti. Det har bland annat lett till stängda kurser på Kulturskolan, utställningar som stoppats och stark kritik från många håll, i synnerhet från konstnärer och kulturutövare. Enligt JO kan nolltoleransen strida mot grundlagen och nu ser det ut som att en förändring är på gång. Det menar Rossana Dinamarca och Mathias Leveborn, styrelsemedlemmar i föreningen Graffitifrämjandet, som arbetar för att sprida kunskap och ökad förståelse för graffiti och gatukonst. Ett mål är att alla Sveriges städer ska ha öppna väggar där det är tillåtet för vem som helst att måla. Eftersom detta inte är en realitet i dag försöker de också skapa ytor och tillfällen för konstnärer och intresserade att måla och möta sin publik.

På onsdag hålls ett seminarium här i Visby med titeln ”Hur blir det med nolltoleransen efter valet? Ett samtal i exil”.
- Vi skulle inte kunnat arrangera det i Stockholm. Man får inte ha någon verksamhet som uppmuntrar till graffiti och ett samtal räknas som detta. Därför kallar vi det för ett samtal i exil och har det i Almedalen, säger Mathias Leveborn.
Rossana Dinamarca, som också är riksdagsledamot för Vänsterpartiet, menar att JO:s utlåtande i våras gjort det mer uppenbart att nolltoleransen inte fungerar och menar att uppfattningarna börjar förändras även i det borgerliga blocket.
- Det är en form av censur av en kulturform och det är inget som hör hemma i en demokrati.

Allt fler kommuner öppnar nu upp för lagliga väggar och enligt Rossana Dinamarca finns det inga belägg för att graffiti leder till ökad skadegörelse. Det kan till och med vara tvärtom säger hon och hänvisar till studier som gjorts av Brottsförebyggande rådet.

Text och foto: Benita Eklund