 |
| Cyklingen avslutas på trevligt kondis. |
En tapper skara mestadels övre medelålders cyklister hade ett rullande seminarium om cyklism Visby runt arrangerat av Cykelfrämjandet. Lars Lindman, boende på Gotland sedan 90-talet, guidade runt och förevisade en del vanskliga, en del direkt farliga passager i den förhållandevis lugna Hansastaden.
Malmö och Lund
Anna Niska forskare på VTI säger: ”Otydlig uformning, oydliga regler och ett trafiksystem som inte beaktar cyklisternas framkomlighet i tillräcklig utsträckning innebär att man som cyklist förlitar sig till den egna logiken snarare än gällande trafikregler.”
Jan Carlson, nybliven ordförande för Cykelfrämjandet riks, hade på sig högtalarväst och hade tagit med sig sin cykel på färjan från Stockholm. Han pausade vid ett flertal platser där en diskussion tog vid efter ett kort anförande. Många blev de ringa hedervärda jämförelserna mellan cykelstäder värda namnet, som Köpenhamn och Odense, Amsterdam och Utrecht, och Stockholm och Göteborg. I Sveriges framkant ligger de sydligaste städerna, som Malmö och Lund.
Kommunerna som satsar mest
På Cykelfrämjandets hemsida kan man finna en kommunvelometer 2012 (http://www.cykelframjandet.nu/wp-content/uploads/2012/05/Slutrapport-Cykelfra%CC%88mjandets-Kommunvelometer-2012-LowRes.pdf) som visar vilka kommuner som satsar mest på cykling i Sverige, och det är inte mycket: som mest en tia per cyklist, som sämst och vanligast två tre kronor.
Avslutningen, som skedde på ett trevligt 50-talskondis i Visbys utkant, kan sammanfattas: ”Under lång tid har bilperspektivet varit det allenarådande både vid problemformuleringen och beskrivning av trafikolyckor, utformning av trafiklösningar och satsningar av ekonomiska medel. Det har fört med sig en snedvridning som inte har varit till gagn varken för klimatet eller cyklingen.
Malmö och Lund
Anna Niska forskare på VTI säger: ”Otydlig uformning, oydliga regler och ett trafiksystem som inte beaktar cyklisternas framkomlighet i tillräcklig utsträckning innebär att man som cyklist förlitar sig till den egna logiken snarare än gällande trafikregler.”
Jan Carlson, nybliven ordförande för Cykelfrämjandet riks, hade på sig högtalarväst och hade tagit med sig sin cykel på färjan från Stockholm. Han pausade vid ett flertal platser där en diskussion tog vid efter ett kort anförande. Många blev de ringa hedervärda jämförelserna mellan cykelstäder värda namnet, som Köpenhamn och Odense, Amsterdam och Utrecht, och Stockholm och Göteborg. I Sveriges framkant ligger de sydligaste städerna, som Malmö och Lund.
Kommunerna som satsar mest
På Cykelfrämjandets hemsida kan man finna en kommunvelometer 2012 (http://www.cykelframjandet.nu/wp-content/uploads/2012/05/Slutrapport-Cykelfra%CC%88mjandets-Kommunvelometer-2012-LowRes.pdf) som visar vilka kommuner som satsar mest på cykling i Sverige, och det är inte mycket: som mest en tia per cyklist, som sämst och vanligast två tre kronor.
Avslutningen, som skedde på ett trevligt 50-talskondis i Visbys utkant, kan sammanfattas: ”Under lång tid har bilperspektivet varit det allenarådande både vid problemformuleringen och beskrivning av trafikolyckor, utformning av trafiklösningar och satsningar av ekonomiska medel. Det har fört med sig en snedvridning som inte har varit till gagn varken för klimatet eller cyklingen.
Text: Rikard Rehnbergh
Foto: Jan Carlson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar